Danshymnen finns i den del av Johannesakterna som handlar om Jesu liv, där berättarjaget, Johannes, ger sin version av Jesu sista natt. Johannes berättar att Jesus inbjöd till dans med orden: ”Innan jag överlämnar mig till dem låt oss sjunga en hymn och så gå ut för att möta det som ligger framför oss.”  Jesus uppmanade dem sedan att forma en cirkel, hålla varandra i händerna, och svara honom med ordet ”amen”.

Den amerikanska teologen Barbara E. Bowe menar att danshymnen inte enbart skulle läsas eller sjungas utan också var en rituell handling som skulle utföras. Bland annat så avbryts mönstret med ”amen” några gånger med uttrycken ”Nåden danser”, ”Dansa alla av er” och ”Slå på era bröst”. Det är som om någon utomstående, som inte är med i dansen, informerar om händelseförloppet och uppmanar deltagarna att fortsätta dansriten. I hymnen sägs också "Den som inte dansar förstår inte vad som sker". Alla måste vara med i dansen. Ingen får stå och titta. Det är bara den som deltar i dansen som kan komma till insikt och förvandlas.

Att danshymnen både är en text och var en ritual är också i linje med hur andra kristna texter om Jesus sista tid på jorden har en motsvarighet i en ritual.

I kyrkan idag inleds till exempel påskfirandet med att människor samlas för att minnas Jesu sista måltid och att med bröd och vin fira instiftelsen av nattvarden, vilket bygger på texterna om Kristi sista måltid i tre första evangelierna i Nya Testamentet. I det fjärde evangeliet, Johannesevangeliet, finns emellertid ingen text om måltiden utan om den ”fottvagning” som Jesus utför på sina följeslagare, vilken också finns som ritual i olika kyrkor. Det är till exempel brukligt att påven, som Jesu ställföreträdare på jorden, tvättar fötterna på några ur de trognas krets.

”Danshymnen” i Johannesakterna är ytterligare ett alternativ. Istället för en beskrivning av en sista måltid eller en fottvagning så är det en beskrivning av en gemensam dans.

Ytterligare något som stödjer tolkningen att vissa kristna grupper faktiskt dansade som en del av ritualen kring Jesu sista tid på jorden, är att uttrycksformer som dans, meditation, yoga etc. varit och är en viktig del av många religioner. Textens uppbyggnad och ordens rytmiska upprepningar tillsammans sången och dansen skapar förutsättningar för de starka känslomässiga ögonblick som man strävat efter att uppnå inom olika religioner och som man benämnt som ”religiös eller mystik erfarenhet”, ”unio mystico”, ”möte med det heliga” m.m.

Syftet med ritualen
Jag tolkar det som att avsikten med Danshymnens ritual var att bli ett med det gudomliga. Skillnaden mellan deltagarna och det gudomliga som Jesus representerade skulle upphöra helt. Det var en väg till insikt eller kunskap som man på den tiden ibland benämnde med ordet ”gnosis”. Det är en känslomässig upplevelse, som man inte erhåller en gång för alla utan måste sökas gång på gång i livet.  Den andliga människan är med andra ord en ”sökare”.

Textens uppbyggnad visar att det fanns en rörelse framåt i dansritualen som bit för bit leder deltagarna till målet. Bland annat så inleds Danshymnen med en lovsång till den ”gudomliga närvaron” som benämns med olika namn, vilka bland annat anknyter till termer i Johannesevangeliet, såsom "Fadern", "Logos", "Nåden", "Anden", "Det Heliga", "Ära" och "Ljus". Deltagarna svarar med att säga ”Amen” (hebreiska för orden ”det vill säga”, ”det är sant”). Ordet ”amen” repeteras gång på gång genom hymnen och binder på detta sätt samman ledarens påstående med rösterna från dem som deltar i dansen.

I den andra delen talar ett ”jag” som förmodligen ska gestalta Jesus. Detta "jag" uttrycker en rad gåtfulla och motsägelsefulla påståenden, vilka antyder att livet är ett mysterium och man bör förstå att det finns en sanning bortom språkets begränsningar och den empiriska verkligheten. I en fras, där det inte är tydligt om det är Jesus som pratar eller inte, används bland annat bilden med spegeln. Texten uttrycker genom den att deltagarna blir ett med spegelbilden, oavsett om det är Jesus som är spegeln eller om det är de som dansar runt honom som är det. I den tredje avdelningen vänder sig ledaren och uppmanar dem att bevara mysterierna som en hemlighet. De måste förstå vad Jesus gör, att vara i honom, att känna visheten.

Lidandet
En annan viktig aspekt av Danshymnen är att deltagarna genom att bli ett med Jesus blir ett med lidandet, accepterar lidandet, för att kunna förlösas från det.

Det här blir bland annat tydligt i den text som kommer efter Danshymnen. Texten berättar att efter hymnen att går Jesus sin väg och att Johannes och de andra lärjungarna flyr. Johannes förklarar att anledningen till flykten är att han inte orkar se Jesu lidande. Men samtidigt som Jesus korsfästs, och det är ett mörker över jorden, så befinner sig Jesus tillsammans med Johannes i en grotta vid Olivberget, som är beläget en bra bit ifrån platsen där korsfästelsen sker. Johannes ser ett ljuskors, som symboliserar Jesus, och han ser också att Jesus finns på toppen av det.

Teologen Pieter Lalleman menar att det som Johannesakterna vill säga är att Jesus inte lider på korset, men eftersom lidandet är en verklighet för människorna på jorden är han samtidigt innesluten i det. Lidandet kan inte upphöra förrän människor förenas med den ”gudomliga närvaron”, som är Jesus som ljusets kors. Detta förlösande från lidandet är lika nödvändig för Jesus som för mänskligheten i stort.

Talet om lidandet påminner om tankegångar i Buddhas lära, men finns också i det apokryfa Thomasevangeliet.  För mig säger det att människan som lider måste tillstå att hon gör det. Hon måste vara i sitt mörker, begrunda det utan att värdera, för att kunna på ett meningsfullt sätt gå vidare i livet.  Man kan säga att avsikten med dansen och sången i Danshymnen är att deltagarna till sist ska förenas med Jesus för att förlossning ska kunna ske och så att de kan bli ett med ljusets kors. Som det står i en av Danshymnens fraser: ”Tillåt dig att lida och du kommer inte att lida”.

Maria Rönn

Tillbaka till inledningen

 

Litteratur

Bowe, Barbara E. 1999. "Dancing into the Divine: The Hymn of the Dance in the Acts of John". I: Journal of Early Christian Studies, Vol 7, No 1, pp. 83-104

Lalleman, Pieter J. 1998. "The Acts of John: A Two-Stage Initiation into Johannine Gnosticism." I: Peeters Leuven, Studies on the Apocryphal Acts of the Apostles 4. pp. 245-270

Bowe är Associate Professor of Biblical Studies vid The Catholic Theological Union, Chicago. Pieter Lalleman är New Testament Lecturer vid Spurgeon’s College, London.